Den tidigare finanskrisen kunde lätt gro till stor del på grund av långsam informationsspridning. Dålig kommunikation och låg marknadstransparens gjorde att informationen länge hölls av ett fåtal. Många risker kunde ackumuleras inom systemet i flera år utan att de flesta marknadsaktörer märkte något. När problemen väl blev uppenbara hann marknaden ofta inte reagera, paniken spreds snabbt och utvecklades slutligen till en systemkris. Dagens miljö är helt annorlunda. Smartphones, internet och realtidsinformation gör att information nästan omedelbart kan spridas över hela världen. Makrodata, policyförändringar och marknadsprisfluktuationer kan fångas upp av marknaden inom några sekunder. Många lokala risker hinner inte växa innan marknaden redan har reagerat i förväg. Ur detta perspektiv har den traditionella typen av finanskris som bygger på informationsfördröjning och gradvis ackumulering verkligen blivit svårare att bilda. Men det är inte så enkelt. Mer information betyder inte nödvändigtvis mer förståelse. När informationsspridningen är extremt snabb är marknaden också mer benägen att omges av brus. Blandningen av sanna och falska nyheter och den accelererade spridningen av känslor gör att marknadsreaktioner ofta förstärks. Kortvarig panik, koncentrerad försäljning och plötslig likviditetsminskning är situationer som faktiskt är vanligare på moderna marknader. Ett typiskt exempel är början av pandemin 2020. Den amerikanska aktiemarknaden utlöst fyra handelsstopp på bara en månad. Det var inte så att de ekonomiska grunderna kollapsade på några veckor, utan marknaden utvecklade snabbt en enhetlig panik under intensiv informationspåverkan. När alla reagerar på samma sätt förstärks marknadens volatilitet extremt mycket. Ett djupare problem kommer egentligen från finanssystemets egen komplexitet. 2008 års finanskris